JULKRAMAR OCH KLAPPAR

 

Verkar vårligt där ute

 

 

           Vågar tänka "äntligen vår!"

Marskatter

Första Mars idag. Snön har börjat smälta, på gång vid symaskinen, försöker sy en sorts logotype baserad på en gammal riddarsköld. Vi är på temat släktforskning och fattiga riddare (eller rika). 1500-tals historia i Sverige-Finland. Just nu letar jag olika färger för att kunna sy den superenkla men snygga vapenskölden i lite förändrad form. Ibland har jag svårt att förstå vad man ska med sådan kunskap till: Kungar och adelssläkter som levde för länge sedan. Hur kan de göra något för oss idag? Det blir intressantare om det går att hitta målningar eller digitala arkiv med gamla brev, eller som i detta fall nu då, en stilig vapensköld. Jsg försöker rulla på som vanligt, även om jag inte sov så bra i natt, någon ville ut och köra traktor och schaktblad och göra fler snöhögar. Irriterande, men jag var ändå vaken redan. Det vanliga: Ekonomin och familjen. Orkar inte just nu gå in på det i detalj, men det är som vanligt, vi kan inte kliva av planeten, så det gäller att i det stor hela sikta in sig på att börja städa till midsommar. Ska väl vara en Kvinnodag också här emellan och Sportlovsaktiviteter. Gråväder med några plusgrader idag. Men jag har några vandringsrutter, promenadstråk i tankarna nu som jag skulle vilja gå innan det blir första April. 

Så här tänker jag tassa runt i dag, har fått bort det mesta av isen på trapporna. Det töar sakta, och det är Måndagskänslor med potatisskalning och sopsortering enligt Stormossens anvisningar idag. Tycker det är tråkigt att läsa om alla resturanger och bibliotek, skolor som ska stängas. Förstår inte riktigt idén med att kasta ut folk i kylan om de inte kan köpa take-away matportioner. Det med biblioteken är också smått ofattbart. Hur många varma rum ska man nu stänga så att folk ska tvingas ranta runt på stan i det svala vårvädret? Folk som inte har dyra bilar, har bara apostlahästarna eller sparken, rollatorn att ta sig fram med. Var är tänket, nu igen? Det är ofta de äldre kvinnorna som nu gör detta, för sina gubbar, åtminstone är det vad jag ser här i vårt ganska glest befolkade lokalsamhälle. Det är barnfamiljerna, med den dyra bilen (pappa har jobbet kvar, uppenbarligen) som snabbt går in i butiken och bär ut plastkassar fyllda med mat, inlindad i plast, varje salladskruka,bröd och lök, paprikor...Sedan ska all denna plast ut i soptunnan och blir den där till bra kompost? Knappast. Jag ser som en lösning här att själv börja baka bröd och vi driver som vanligt upp grönsaker för hobbyväxthuset. Idag planterade jag om de pyttesmå röda och gula paprikorna. I morgon kanske solen lyser på dem igen. 

Så att skolköksan hem till sig, biblioteken ska vi nu då ha i smartphonen. Varför har de med skattemedel byggt nya skolhus och bibliotek om de inte får användas? 

Vad ska vi med dessa tomma lokaler till? 

Behöver vi fler uteliggare på stan? 

Hemlösa som fryser ihjäl i drivorna? 

English page:

 

 

Inte riktigt vår idag, vi får mer snö. 

Men det går att förbereda sig.

I Am Erika

Antti Jante? Har ni hört talas om honom? Jag har de senaste veckorna letat en massa på internet om min morfars syskon. En syster emigrerade till Canada. Många från Sverige. Norge och Finland har emigrerat till USA, (America). Jag är kvar här i Finland med mina minnen från Florida och Bolivia, men har inte någonsin varit till Canada. Morfar, min mamma och morfars yngsta syster har däremot varit där. 

Några gånger har morfars systers barn hälsat på oss här hemma, en gång var hon själv på besök också. 

Hennes barn och barnbarn samt barnbarnsbarn bor idag på olika platser i Canada. Några i öst, andra i väst. 

Jag tycker att jag via filmer vet mer om USA än jag vet om Canada. 

Nu när jag sett kartor över olika städer och regioner i Canada, hittar jag roliga namn: Det finns "Mikkola", "London", "Norway". 

Erika och Antti, ständigt dyker nya namn upp, kanske träffades några som hette så i Canada. 

Jantelagen däremot. Den är mindre rolig. Ni vet: Du ska inte tro du kan något, vet något, är något, kan bli något eller att du är bättre än oss. 

Den vill jag med detta första inlägg skrota. Vi behöver verkligen här i landet få den känslan: Vi kan bli något, vi kan lära oss mer. Vi behöver inte sitta och skämmas om vi gör bort oss i en första träff vid kaffebordet genom att avslöja oss, visa hur lite vi vet. Jag gjorde det. Inte visste jag vem Emily Carr var och inte kom jag ihåg vilken stad i Canada är störst, eller vad huvudstaden heter. Men allt sådant rättar man snabbt till, bara man surfar på internet och använder sökmotorer, Google känner väl de flesta till. 

Jag tycker inte detta med att använda internet längre är så speciellt, men det kommer alltid nya sjuåringar som vill veta mer. Somliga kan dataprogrammering när de börjar på första klassen, andra kanske har sysslat med andra hobbier. Det beror ofta på mammas och pappas intressen det där, hur mycket barnen rest, läst eller sportat innan de börjar på ettan.