Antti Jante? Har ni hört talas om honom? Jag har de senaste veckorna letat en massa på internet om min morfars syskon. En syster emigrerade till Canada. Många från Sverige. Norge och Finland har emigrerat till USA, (America). Jag är kvar här i Finland med mina minnen från Florida och Bolivia, men har inte någonsin varit till Canada. Morfar, min mamma och morfars yngsta syster har däremot varit där.
Några gånger har morfars systers barn hälsat på oss här hemma, en gång var hon själv på besök också.
Hennes barn och barnbarn samt barnbarnsbarn bor idag på olika platser i Canada. Några i öst, andra i väst.
Jag tycker att jag via filmer vet mer om USA än jag vet om Canada.
Nu när jag sett kartor över olika städer och regioner i Canada, hittar jag roliga namn: Det finns "Mikkola", "London", "Norway".
Erika och Antti, ständigt dyker nya namn upp, kanske träffades några som hette så i Canada.
Jantelagen däremot. Den är mindre rolig. Ni vet: Du ska inte tro du kan något, vet något, är något, kan bli något eller att du är bättre än oss.
Den vill jag med detta första inlägg skrota. Vi behöver verkligen här i landet få den känslan: Vi kan bli något, vi kan lära oss mer. Vi behöver inte sitta och skämmas om vi gör bort oss i en första träff vid kaffebordet genom att avslöja oss, visa hur lite vi vet. Jag gjorde det. Inte visste jag vem Emily Carr var och inte kom jag ihåg vilken stad i Canada är störst, eller vad huvudstaden heter. Men allt sådant rättar man snabbt till, bara man surfar på internet och använder sökmotorer, Google känner väl de flesta till.
Jag tycker inte detta med att använda internet längre är så speciellt, men det kommer alltid nya sjuåringar som vill veta mer. Somliga kan dataprogrammering när de börjar på första klassen, andra kanske har sysslat med andra hobbier. Det beror ofta på mammas och pappas intressen det där, hur mycket barnen rest, läst eller sportat innan de börjar på ettan.
