Eller kanske mer precist just för trettio år sedan ...var jag i Florida tillsammans med fyra vänner. Så jag har faktiskt varit i USA! Det känns mycket konstigt att tänka på. Vi besökte Key West och lekte i båtar och hade allmänt semester. Gick på bio och åkte omkring en dag i en amerikansk bil utan tak. Vi bodde i en väldigt stor och härligt inredd hotell lägenhet nära stranden i Miami.
Vi var på väg till Bolivia, så det var en sorts minisemester för en av oss som hade arbete där i något år.
Jag tror jag hade inte fyllt 25. Mycket otroligt allt detta när jag nu fyllt 55 och tittar på de fotografierna.
Här i år funderar jag nu skriva mer om emigranter från vårt land till USA. Det finns några böcker man då först börjar med (av Karl Gustav Olin). Han är välkänd här på lokalplanet och jag tror folk kan nästan hans böcker utantills...(Kan återberätta det mesta utan att behöva läsa textern, alltså)
Men eftersom jag bara besökt en delstat, har jag nu fått i huvudet att jag skulle vilja veta mer om de övriga. Så förutom Sofia Kempe som for till San Fransisco, California, har jag försökt få reda på mer om en av gammelfarfars farbröder som hette Viktor. Han vistades i Massachusetts och fick troligen barn där. Han kan ha rest i sällskap med sin bror Ernst. Just när jag nu skriver detta är jag inte helt säker på detta, så det blir något att försöka reda ut mera.
Massachusetts och Cape Cod, Marthas wineyard är sådant jag bara för några dagar sedan letade fram.
I K.G Olins böcker finns ytterligare två personer med samma efternamns som jag nämnda: Frans och Eric och K.G Olin skriver att de skulle ha vistats i Montana.
Gruvarbete och skogsarbete var de vanligaste sysslorna för de män som emigrerade. I början av 1900 var det säkert också drömmar om guld ( samt bättre klimat) som lockade ungdomarna från Norden. K.G Olin skriver att en typisk emigrant kan ha varit föräldralös, eller ogift, i arbete som piga eller dräng på någon gård, så att det skulle därför ha varit rätt enkelt för dem att fara iväg, ofta tillsammans med några andra ungdomar.) Jag tror också att så kan det ha varit.
Några emigranter återvände efter bara några år, andra blev kvar tills de blivit mor eller farföräldrar. Några, i stil med Viktor i Massachusetts återvände inte till Finland. (Han dog där i mitten på 1930-talet) enligt en släktforskar bok vi har hemma.
Jag vet inte allt vad jag kommer att skriva om här. Det finns så väldigt mycket att lära om USA. Vi tror vi vet hur det är, eftersom vi sett många filmer. Men filmer och skönlitteratur typ "Gone with the wind" är inte vardagsrealism i nutid. Det finns så många delstater och småstäder och språk och dialekter att jag säkert kommer att få passligt mycket att göra här...
Idag nästa steg blir att prova kläder för vårvinter och vårliga motionsrundor...
Tillverkning av Feta
Morfar och mormor hade kossor, så hur man mjölkar en ko är inga nyheter, men det där med getter och Feta...Jag började här: ZETA och sökte sedan vidare om getmjölk, med ordet "getmjölkning" i sökrutan...
En favorit året om. Djur & Natur på fler språk, många sköna fotografier och latinska namn. Mycket innehållsrik "sajt". Roligt att läsa, speciellt just nu när det är lite kallare väder utomhus.
Kvinnor som heter Maria kallas ofta något annat, eftersom Maria är ett mycket vanligt förnamn. Så att Mia, Maja, Maya eller Ia brukar det bli, om vi inte dessutom har ett till förnamn som kan användas. Man kan också försöka kasta om bokstäverna och få det till Amira eller Airam. Genitivformen Marias kan bli namnet Samira, som då faktiskt är lite ovanligt här i Norden. En liten flicka jag hade i dagisgruppen heter Samira. Hennes föräldrar är från Afghanistan. Jag minns en mycket charmig ung dam som var livligt med i alla lekar, ofta kom med snabba idéer för nya upptåg, lite som en viss Emil i Lönneberga.
Det är underligt att tänka sig att Samira idag snart ska fylla 20...
Ia var kördirigent och då övade vi med kvinnokören mycket på olika ABBA låtar.
Jag hoppas kunna fortsätta sjunga i något sammanhang på vårterminen.
Minns vår resa till Bolivia idag. Hur vi kunde ta oss från La Paz ochoch Lake Titicaca och hem igen. Hur spännande hela resan var. Jag ha...
