In many stylish ways in Massachusetts

 Upptäcker att folk i Massachusetts kan göra saker på en massa tjusiga sätt...

Vi sjunger om Kristina från Duvemåla och upptäcker fler delstater...

BOLIVIA (via Florida)

 

Minns vår resa till Bolivia idag. Hur vi kunde ta oss från La Paz ochoch Lake Titicaca och hem igen. 

Hur spännande hela resan var. Jag har varit fadder för två barn i Bolivia via Plan.fi sedan dess. 

Bolivia resan fick också igång mig med att vilja lära mig spanska.

En bokserie heter Caminando, vi använde den i en kvällskurs med en lärare från Galicien i Spanien. 

VÄNDAGEN

 ...eller vändagarna detta veckoslut och på Måndag. 

En av fem...

 

Här i en båt med Miami och vårt hotell i bakgrunden. Vi hade ärligt: A GREAT TIME, men vi visste inte då vad som väntade oss. Miami semestern var ett delmål, på väg till Bolivia.

För länge sedan

Eller kanske mer precist just för trettio år sedan ...var jag i Florida tillsammans med fyra vänner. Så jag har faktiskt varit i USA! Det känns mycket konstigt att tänka på. Vi besökte Key West och lekte i båtar och hade allmänt semester. Gick på bio och åkte omkring en dag i en amerikansk bil utan tak. Vi bodde i en väldigt stor och härligt inredd hotell lägenhet nära stranden i Miami. 

Vi var på väg till Bolivia, så det var en sorts minisemester för en av oss som hade arbete där i något år.

Jag tror jag hade inte fyllt 25. Mycket otroligt allt detta när jag nu fyllt 55 och tittar på de fotografierna.

Här i år funderar jag nu skriva mer om emigranter från vårt land till USA. Det finns några böcker man då först börjar med (av Karl Gustav Olin). Han är välkänd här på lokalplanet och jag tror folk kan nästan hans böcker utantills...(Kan återberätta det mesta utan att behöva läsa textern, alltså)

Men eftersom jag bara besökt en delstat, har jag nu fått i huvudet att jag skulle vilja veta mer om de övriga. Så förutom Sofia Kempe som for till San Fransisco, California, har jag försökt få reda på mer om en av gammelfarfars farbröder som hette Viktor. Han vistades i Massachusetts och fick troligen barn där. Han kan ha rest i sällskap med sin bror Ernst. Just när jag nu skriver detta är jag inte helt säker på detta, så det blir något att försöka reda ut mera. 

Massachusetts och Cape Cod, Marthas wineyard är sådant jag bara för några dagar sedan letade fram. 

I K.G Olins böcker finns ytterligare två personer med samma efternamns som jag nämnda: Frans och Eric och K.G Olin skriver att de skulle ha vistats i Montana.

Gruvarbete och skogsarbete var de vanligaste sysslorna för de män som emigrerade. I början av 1900 var det säkert också drömmar om guld ( samt bättre klimat) som lockade ungdomarna från Norden. K.G Olin skriver att en typisk emigrant kan ha varit föräldralös, eller ogift, i arbete som piga eller dräng på någon gård, så att det skulle därför ha varit rätt enkelt för dem att fara iväg, ofta tillsammans med några andra ungdomar.) Jag tror också att så kan det ha varit. 

Några emigranter återvände efter bara några år, andra blev kvar tills de blivit mor eller farföräldrar. Några, i stil med Viktor i Massachusetts återvände inte till Finland. (Han dog där i mitten på 1930-talet) enligt en släktforskar bok vi har hemma.

Jag vet inte allt vad jag kommer att skriva om här. Det finns så väldigt mycket att lära om USA. Vi tror vi vet hur det är, eftersom vi sett många filmer. Men filmer och skönlitteratur typ "Gone with the wind" är inte vardagsrealism i nutid. Det finns så många delstater och småstäder och språk och dialekter att jag säkert kommer att få passligt mycket att göra här...

Idag nästa steg blir att prova kläder för vårvinter och vårliga motionsrundor...

GETOST FETA

Tillverkning av Feta

Morfar och mormor hade kossor, så hur man mjölkar en ko är inga nyheter, men det där med getter och Feta...Jag började här: ZETA och sökte sedan vidare om getmjölk, med ordet "getmjölkning" i sökrutan...

NatureGate

En favorit året om. Djur & Natur på fler språk, många sköna fotografier och latinska namn. Mycket innehållsrik "sajt". Roligt att läsa, speciellt just nu när det är lite kallare väder utomhus.

NatureGate

KÖRÖVNINGAR

Kvinnor som heter Maria kallas ofta något annat, eftersom Maria är ett mycket vanligt förnamn. Så att Mia, Maja, Maya eller Ia brukar det bli, om vi inte dessutom har ett till förnamn som kan användas. Man kan också försöka kasta om bokstäverna och få det till Amira eller Airam. Genitivformen Marias kan bli namnet Samira, som då faktiskt är lite ovanligt här i Norden. En liten flicka jag hade i dagisgruppen heter Samira. Hennes föräldrar är från Afghanistan. Jag minns en mycket charmig ung dam som var livligt med i alla lekar, ofta kom med snabba idéer för nya upptåg, lite som en viss Emil i Lönneberga. 

Det är underligt att tänka sig att Samira idag snart ska fylla 20...

Ia var kördirigent och då övade vi med kvinnokören mycket på olika ABBA låtar. 

Jag hoppas kunna fortsätta sjunga i något sammanhang på vårterminen.

JULKRAMAR OCH KLAPPAR

 

Verkar vårligt där ute

 

 

           Vågar tänka "äntligen vår!"

Marskatter

Första Mars idag. Snön har börjat smälta, på gång vid symaskinen, försöker sy en sorts logotype baserad på en gammal riddarsköld. Vi är på temat släktforskning och fattiga riddare (eller rika). 1500-tals historia i Sverige-Finland. Just nu letar jag olika färger för att kunna sy den superenkla men snygga vapenskölden i lite förändrad form. Ibland har jag svårt att förstå vad man ska med sådan kunskap till: Kungar och adelssläkter som levde för länge sedan. Hur kan de göra något för oss idag? Det blir intressantare om det går att hitta målningar eller digitala arkiv med gamla brev, eller som i detta fall nu då, en stilig vapensköld. Jsg försöker rulla på som vanligt, även om jag inte sov så bra i natt, någon ville ut och köra traktor och schaktblad och göra fler snöhögar. Irriterande, men jag var ändå vaken redan. Det vanliga: Ekonomin och familjen. Orkar inte just nu gå in på det i detalj, men det är som vanligt, vi kan inte kliva av planeten, så det gäller att i det stor hela sikta in sig på att börja städa till midsommar. Ska väl vara en Kvinnodag också här emellan och Sportlovsaktiviteter. Gråväder med några plusgrader idag. Men jag har några vandringsrutter, promenadstråk i tankarna nu som jag skulle vilja gå innan det blir första April. 

Så här tänker jag tassa runt i dag, har fått bort det mesta av isen på trapporna. Det töar sakta, och det är Måndagskänslor med potatisskalning och sopsortering enligt Stormossens anvisningar idag. Tycker det är tråkigt att läsa om alla resturanger och bibliotek, skolor som ska stängas. Förstår inte riktigt idén med att kasta ut folk i kylan om de inte kan köpa take-away matportioner. Det med biblioteken är också smått ofattbart. Hur många varma rum ska man nu stänga så att folk ska tvingas ranta runt på stan i det svala vårvädret? Folk som inte har dyra bilar, har bara apostlahästarna eller sparken, rollatorn att ta sig fram med. Var är tänket, nu igen? Det är ofta de äldre kvinnorna som nu gör detta, för sina gubbar, åtminstone är det vad jag ser här i vårt ganska glest befolkade lokalsamhälle. Det är barnfamiljerna, med den dyra bilen (pappa har jobbet kvar, uppenbarligen) som snabbt går in i butiken och bär ut plastkassar fyllda med mat, inlindad i plast, varje salladskruka,bröd och lök, paprikor...Sedan ska all denna plast ut i soptunnan och blir den där till bra kompost? Knappast. Jag ser som en lösning här att själv börja baka bröd och vi driver som vanligt upp grönsaker för hobbyväxthuset. Idag planterade jag om de pyttesmå röda och gula paprikorna. I morgon kanske solen lyser på dem igen. 

Så att skolköksan hem till sig, biblioteken ska vi nu då ha i smartphonen. Varför har de med skattemedel byggt nya skolhus och bibliotek om de inte får användas? 

Vad ska vi med dessa tomma lokaler till? 

Behöver vi fler uteliggare på stan? 

Hemlösa som fryser ihjäl i drivorna? 

English page:

 

 

Inte riktigt vår idag, vi får mer snö. 

Men det går att förbereda sig.

I Am Erika

Antti Jante? Har ni hört talas om honom? Jag har de senaste veckorna letat en massa på internet om min morfars syskon. En syster emigrerade till Canada. Många från Sverige. Norge och Finland har emigrerat till USA, (America). Jag är kvar här i Finland med mina minnen från Florida och Bolivia, men har inte någonsin varit till Canada. Morfar, min mamma och morfars yngsta syster har däremot varit där. 

Några gånger har morfars systers barn hälsat på oss här hemma, en gång var hon själv på besök också. 

Hennes barn och barnbarn samt barnbarnsbarn bor idag på olika platser i Canada. Några i öst, andra i väst. 

Jag tycker att jag via filmer vet mer om USA än jag vet om Canada. 

Nu när jag sett kartor över olika städer och regioner i Canada, hittar jag roliga namn: Det finns "Mikkola", "London", "Norway". 

Erika och Antti, ständigt dyker nya namn upp, kanske träffades några som hette så i Canada. 

Jantelagen däremot. Den är mindre rolig. Ni vet: Du ska inte tro du kan något, vet något, är något, kan bli något eller att du är bättre än oss. 

Den vill jag med detta första inlägg skrota. Vi behöver verkligen här i landet få den känslan: Vi kan bli något, vi kan lära oss mer. Vi behöver inte sitta och skämmas om vi gör bort oss i en första träff vid kaffebordet genom att avslöja oss, visa hur lite vi vet. Jag gjorde det. Inte visste jag vem Emily Carr var och inte kom jag ihåg vilken stad i Canada är störst, eller vad huvudstaden heter. Men allt sådant rättar man snabbt till, bara man surfar på internet och använder sökmotorer, Google känner väl de flesta till. 

Jag tycker inte detta med att använda internet längre är så speciellt, men det kommer alltid nya sjuåringar som vill veta mer. Somliga kan dataprogrammering när de börjar på första klassen, andra kanske har sysslat med andra hobbier. Det beror ofta på mammas och pappas intressen det där, hur mycket barnen rest, läst eller sportat innan de börjar på ettan.